Börjar förlora greppet

Så trött. Hade ett sömnpiller jag fått på fl förra gången som jag tog. Har inte sovit mer än 2-3h sammanhängande på en vecka nu ungefär. Så trött så tog det. Skönt. Sovit en stund på 2h sen vaken bara 10min sen sovit ungefär 4h i sträck. Jätteont i höften då jag måste sovit som en död på ena sidan hela tiden. Men det var det värt,

Hela kvällen igår satt jag och grät ungefär. Svimmade efter duschen igår så blev orolig och ringde o fråga om jag behövde oroa mig (vilket jag som vanligt inte behöver då det bara är jag som är supernojjig). Bröt ihop i telefonen med barnmorskan gjorde jag också. Pinsamt.

Idag är jag totalt slut. Jag orkar snart inte mer. Ingen sömn och tanken på att få vänta ja minst en månad till innan lillebror kommer och innan dess inte få sova.. Är bara helt nedbruten nu. Orkar inte annat än bara ligga i sängen o gråta. Känner mig så töntig men jag känner mig psykiskt som en överkörd grävling. Att lillebror inom en egentligen ganska snar framtid kommer komma ut skrikandes, att jag snart kommer ringa till förlossningen inte för att jag är nojjig utan för att det är dags känns som evighet, som att det aldrig kommer hända. Jag vill också inte sova pga skrik, inte för att jag inte kan få min dumma hjärna att stressa av.

Gnällinlägg idag. Är bara så trött på allt. Så idag tänker jag göra ingenting utom att ligga i sängen och gråta framför tjejfilmer och criminal minds. Om någon vill ge mig choklad o mat är det helt okej. God morgon, och god natt igen.

Blääääää!

Dragit på mig en megaförkylning. Snorar utav bara fan, tungt som tusan att andas (som att det inte var det innan), börjat kräkas upp maten igen och så den dumma mensvärken på det!

Hur är det meningen att man ska orka genom en förlossning, ett jäkla maratonlopp när man inte kan sova men är helt utmattad för känner sig allmänt febrig? Nä nu har inte kroppen tänkt till.

Ska krypa ner under täcket ikväll med någon film med en jäkla massa snorpapper runt mig och tycka synd om mig själv!

Powerwalk - Check!

Sådär, vart ute på en Powerwalk med sambon. Inte för att det blir så mycket motion för han eftersom vi får gå i ett inte så snabbt tempo. Men ca 10.000 steg har vi iaf gått idag och ska väl fortsätta med det :)

Halvligger i soffan nu och hoppas på lite bra på tv och lite mer ont i magen. Tror verkligen inte att något är på gång men man kan ju alltid hoppas! Ni får en massa massa kom nu snälla lillebrors tjat men det är vad som cirklar i mitt huvud 98% av tiden... Längtar så jag kan gråta!

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

24 årig ensamstående 2 barnsmamma från Västerås. Min första son dog 5mån gammal i PSD och sedan kom lillebror Simon i oktober 2013 som tack och lov fått stanna hos oss. Nyexad undersköterska som fått en chans att få börja jobba på lasarettet som vart drömmen länge. Träffat nya kärleken i livet också, Henri. Här inne varvas det med glädje, sorg, gnäll och en jäkla massa annat som försigår i en mammas liv. Jag berättar även om ett annat stort intresse vilket är lajv. Välkomna hit!

RSS 2.0