Alldeles för länge sen vi sågs

I'm back! Eller nått..
 
Så vad har hänt sen senast?
Jag och D gjorde ju slut. Vi separerade först men jag bestämde mig för att det var slut. Vi kubde inte leva tillsammans och egentligen var ju kärleken död sedan länge. Jag flyttade hem till mamma och fortsatte jobba. Vi bråkade en massor jag och D om allt. gör väl det fortfarande men är lite mer civilserade typ.
 
Och jag? Jag är lycklig nu. Jag har träffat den mannen som nog är mitt livs kärlek. Henri. Han är underbar, 9 år äldre, har städdille, är snäll och rolig, lagom knäpp så han passar mig och har 2 härliga killar. Vi träffades i slutet på Juni men det känns som längre sen. Vi bor ihop nu. Simon delar med den minsta av hans grabbar och han älskar att ha "storebrorsor". Jag jobbar kvar på akutkirurgen och utvecklas hela tiden och trics hur bra som helst. Jag sökte högskolan till januari nu men vet inte vad jag ska göra faktiskt om jag kommer in för jag vill verkligen plugga vidare samtidigt som jag trivs så bra med det jag gör nu... Jag får svar imorgon. Hjälp!
 
Och simon då? Han utvecklas hela tiden nu. Han har hunnit blivit 2 år och äntligen växer han på sig. Han mår också bättre nu och jag kan aldrig släppa att jag gjort så han mått dåligt... Min älskade kille. Så stolt över sin säng. Han älskar youtube och dansa. Och leka med bilar och bygga lego. Och såna där mabn ska lägga typ rätt pusselbit i en trägrej på rätt plats kan han hålla på med i timmar. Så jag älskar den killen. Han bor i veckorna hos mig och hos D på helgerna. Usch så jag saknar han då.
 
jag är lycklig. något jag inte vart på länge. Känslan känns underlig haha

8/6-15

Igen så bara springer tiden iväg så jag knappt hinner mig. Privatlivet är så skit så det finns inte så vill inte ens nämna det för då börjar jag gråta. Jag är bosatt hos mamma med sonen av olika skäl och bara blä...
 
Men! Det nya jobbet är awesome. Jag har ikväll gjort första passet på egna ben efter upplärningen. Bara för att jag hoppades på en lugn kväll så gick ju allt skit såklart... Haha inte riktigt men det blev en del att göra. Skulle sätta kateter och det var spännande. Så under hela kvällen annars var jag vak åt en rymningsbenägen dement tant som var superstark som troligtvis kunnat kört över mig med rullatorn om hon ville det haha. Så jag hade fullt upp men det är kul. Kvällen gick fort =) 

Nu är jag helt slut och ligger här och myser med älskade Simon, det viktigaste i mitt liv, och ska alldeles strax somna. Imorgon är det dags för rond 2!
 
 
 

MAVA

Jaha då var ruljansen igång igen... Jag svimmade igår igen. Eller jag kan inte svara på exakt vad som hände men iaf. Jag var i ena änden av köket, hade precis kokat makaroner och håller i en kastrull och sedan minns jag bara att jag vaknar av att jag har ont och ligger på golvet med något tungt över mig. Jag har tydligen gått från ena änden av rummet till andra och ty vält halva köket för har flyttat på bordet, vält en lampa och sen hade vi en lös dörr som vi skulle byta som jag har vält över mig. Jag har ett skärsår vid ögat och ont i näsan så måste fått den i ansiktet men vakna på mage... Simon hade skrikit och jag hade inte ens reagerat. D var hemma för fixa grejer och han hade bara hört en jävla smäll och sen ropat på mig men inte kunnat få kontakt med mig ens... Tog en bra stund innan jag ens visste var jag var. 

Så iaf så åkte vi till akuten. De skrev in mig på MAVA Medicinsk AkutVårds Avdelning. Där ville de kolla så att jag inte har nå fel på mitt hjärta, om det slår konstigt eller så. Så jag fick bära runt på ett bärbart EKG under 24h men inget hittades. Såatte ja...

Jag ska på EEG på fredag för att se om det är epilepsi. Annars är det väl ungefär bara stress kvar... Oavsett så är jag och kroppen inte vänner just nu. Min pappa och D behandlar mig som ett barn. Jag får inte ens lämna min son själv till dagmamman längre och knappt ens lyfta han. Jag förstår att de är oroliga så jag låter de hållas till EEGt men sen så tänker jag inte bli behandlad som ett barn. Jag vill gärna kunna hålla min son och jag är inte sjuk SJUK! :(

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

24 årig ensamstående 2 barnsmamma från Västerås. Min första son dog 5mån gammal i PSD och sedan kom lillebror Simon i oktober 2013 som tack och lov fått stanna hos oss. Nyexad undersköterska som fått en chans att få börja jobba på lasarettet som vart drömmen länge. Träffat nya kärleken i livet också, Henri. Här inne varvas det med glädje, sorg, gnäll och en jäkla massa annat som försigår i en mammas liv. Jag berättar även om ett annat stort intresse vilket är lajv. Välkomna hit!

RSS 2.0