Jag har ganska mycket ångest. Oftast kan jag hantera den genom terapijobb som att rensa strumpor och knytakompisband. Men ibland har det hänt att jag tappar kontrollen och ångest går över till panikångest. Jag kan inte andas, kan bara inte sluta gråta och vill bara dö. Det var länge sen detta hände senast så har idag endast ångestdämpande vid behov men tog den såklart inte igår... suck. Så jag freaka ur, klädde på mig och gick ut genom dörren för att komma på ett bra ställe att dö på. Jag har dock aldrig vart en självskademänniska så det sluta med att jag bara vandra runt. I paniken tänkte jag dock inte på att jag hade feber och så gick jag iväg i tunna byxor och klackskor för det var det jag hitta först. Smart. Verkligen. Efter en bra stund så kunde jag tänka klarare och ringde min bästa mamma som kom och hämta mig och vi körde runt en stund och bara prata om allt och inget sen åkte jag hem. Stupa i säng och vakna 9 h senare.