8/5
Okej kanske dags att öppna upp sig... Jag är i en depression just nu. Det är en massa saker. Om 4 dagar är det 3 år sen sebbe dog, jag och D separerar och jag letar lägenhet och allt är bara jobbigt. Jag är glad och känner mig glad ibland men det håller inte i sig länge. Jag kan trycka bort det på jobbet men hemma... Då kommer tankarna. Jag är inte en tillräckligt bra mamma, bra partner, orkar inte ta hand om hemmet, jag orkar knappt se mina vänner och känner mig som en värdelös vän då. Känns som att jag bara tar och tar. Jag älskar mitt nya jobb men knappt så jag orkar ta mig dit.
Men! Det börjar äntligen vända! Jag har börjat gå på antidepp och det jag hoppades så på häromdagen har hänt! Jag har fått ett sommarvikariat på avd 7! Vilket är på akutkirurgen! Jättehäftigt och jag ser såå fram emot det. Jag börjar må 18 Maj :D Är på 100% och är till 6 sep! Går det bra så får jag kanske förlängning! Jag är så pepp!!!! :D
Nu när det är på rätt väg så ska jag ta tag i andra trådar och försöka träffa mina vänner som jag knappt ser längre. Jag bestämmer träffar men backar ur och grejer... så trött men orkar inget. Men jag hoppas på att antideppen ska ge mig en liten push iaf.
Jag har förresten blonderat luggen. En på jobbet sa att jag såg ut som rouge i x-men ^^
