Nytt år nya möjligheter?

Det är sista dagen på ett väldigt omtumlande år.
Året började alldeles fantastiskt med de få månader jag fick men min ängel.
Sen har det vart en evig berg och dalbana sen maj med det mesta på dal men man har försökt.
Min syster har tagit studenten, jag har ftt nytt jobb och såna bra småsaker har ändå gett ljus i det mörka.
Och jag vill tacka min familj, mina underbara vänner som vart där och alla andra 
men jag är faktiskt glad att året är slut. Nu hoppas jag på att 2013 blir himla mycket bättre än 2012.

Lite seg börjar man bli

Jobbat 3 nätter nu och ska jobba 2 till. Börjar kännas lite måste jag säga men äh man är ju ung och frisk :) lite trist att jag jobbar nyårsnatten. Känns jävligt bajs måste jag säga men men så är det och jag får ju extra mycket pengar så alltför ledsen blir jag ju inte. När jag har rast får jag väl fira nyår på donken...

Kul på nya jobbet är det också!

Tänker inte säga att jag håller på att ta mig upp på fötter för då går det bara skit igen. Jag jobbar, tar det lugnt och jobbar igen. Tiden går lite fortare då.

Ha det så bra så är jag zombie ett tag till. Ciao!

Nedbrytande

Jag vet inte varför men nu, efter 7mån har allt blivit värre. Det började med Sebastians födelsedag och efter det har jag nog inte riktigt orkat tagit mig upp igen. Den här månaden har bara gett mer och mer motgångar och känns som att så fort jag försöker resa mig upp så kommer det nånting nytt som gör att jag förlorar fotfästet igen. Varför ska jag nu börja med en massa nedbrytande tankar? Jag förstår att det läker aldrig riktigt men det är värre nu än förr. Jag är ständigt trött i huvudet av all nedbrytande tankar och jag verkar inte komma ifrån dom heller. 
Jag blir så arg dumma saker, har fula tankar och tankar som bara är rent idiotiska och elaka och jag mår illa av dom. 

Bara så trött hela tiden och väntar på något bra.
2013 lär ju bli ett avsevärt bättre år annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

24 årig ensamstående 2 barnsmamma från Västerås. Min första son dog 5mån gammal i PSD och sedan kom lillebror Simon i oktober 2013 som tack och lov fått stanna hos oss. Nyexad undersköterska som fått en chans att få börja jobba på lasarettet som vart drömmen länge. Träffat nya kärleken i livet också, Henri. Här inne varvas det med glädje, sorg, gnäll och en jäkla massa annat som försigår i en mammas liv. Jag berättar även om ett annat stort intresse vilket är lajv. Välkomna hit!

RSS 2.0