Då är dagen framme som jag inte sett fram emot... Inatt är natten då Simon är lika gammal som Sebbe blev... Imorgon är det 15 dagar kvar till hans 6mån dag. Jag försöker göra en massa saker för att glömma bort det men det är så svårt. Känns så tungt för känns ändå så dumt att bara för dom är lika gamla så oroar man sig extra men så är det. Och nu när han är sjuk också så är jag så rädd hela tiden att han ska få svårt att andas! Jag känner mig smått panikslagen... 

Inatt kommer jag vara vaken och vaka halva natten. Inte så att man kanske slutar oroa sig efter åldern är nådd men det känns verkligen som en milstolpe liksom.

Mina älskade söner. Ingenting kan beskriva hur mycket jag älskar er och hur mycket jag saknar storebror <3